fröken fia.

stog utanför nef en blöt natt för ca två år sen, min sjal repade upp sig (ni vet en sån där blommig, rysk sak med massa trådar). agnes, min vän, hjälpte mig med att få loss en sån där upprepad tråd så att det slutade repa upp sig. mitt tack, min kommentar löd:
agnes, du är så bra på att sy!

ungefär lika smart var jag nyss. stod och diskade och undrade om jag hann dricka kaffe innan jag måste gå till skolan för redovisning. tankegångarna i min hjärna löd:
hmm. det tar fem minuter att gå till skolan, men visst jag går tio minuter i förväg i alla fall, och det är en halvtimma tills jag börjar, det innebär att jag har tjugo minuter på mig att dricka kaffe, sminka mig, fluffa hår etc.
GUD vad jag är bra på matte, det tog bara en hundradels sekund för mig att räkna ut, shit vad grym jag är!

i samma andetag insåg jag hur jävla dum man är ibland! men det inser man inte på fyllan, man säger precis sånt där man tänker på för sig själv, dumma grejer, som man i nyktert tillsånd hinner inse hur dumma dem är innan man yttrar sig, eller ja, ibland.