fröken fia.

det ser ut som en dag utan musik.

en dag utan musik är ingen dag alls.

åka tåg utan musik är en väldigt lång och tråkig tågresa och är så mycket mer tågresa utan den där musiken.

JAG GLÖMDE IPODEN, FFS!

kom på det när jag redan var på stationen. kunde just då ha rånat vilken person som helst på ett par hörlurar, i ren frustration. (det skulle jag kunna göra nu med, men finns inga potentiella omkring mig.) vill ha nu. vill ha some good tunes. vill ha tingsek!

Fast när jag tänker efter så har jag alltid en låt på hjärnan. Alltid då menar jag jämt, varje dag, minut, sekund nynnas det något där inne. vi diskuterade detta fenomen om röster i huvudet i lördags. stina som räknar från ett till tio eller tio till ett när hon är stressad och jag som har låtar ständigt på repeat i min hjärna, vare sig jag vill det eller inte. oftast ligger den där och gnager i flera dagar, till och med flera månader. hade den värsta låten ever på hjärnan för ett par år sedan, WHATS THE COLOUR OF LOVE med lily och sussi. och den satt där varenda dag, minut, sekund, i över ett år! vill helst inte skriva det här, med risk för att den sätter sig igen. (blablabla.bäbävitalamm.lalala.)

åh. nu fick jag sms av kusin. ska till glasgow för att träffa henne. ska bli kul. humöret är på topp, trots fyra timmars sömn och att hjärtat värker en aning. men solen skiner som aldrig förr och jag är på väg bort från carlisle för en dag. behöver puls!

dagens soundtrack (låt på hjärnan): loneliness - ed harcourt

varför vet jag inte.

PS. det är 350 gånger värre att ha glömt ipoden när technokillen, i rosa piké, sitter sätet framför mig med musik spelandes från mobilen, HÖGT! åh. dör...