fröken fia.

man skulle kunna säga att vi människor är som gröt.

först är vi som de små havregrynen, vi är små, torra, sköra, ensamma.

men sen kokas vi ihop med de andra havregrynen, och då blir vi mjuka, vi kokar ihop så att det ena grynet kan inte skiljas från det andra, vi klibbar ihop. ja nästan upplösta. men tillsammans blir vi en stor gröt, som är varm, god, nyttig. ja, ganska vacker också. 

jag tycker faktiskt att gröten är vacker. då är vi inte längre små, torra, isolerade, utan istället har vi blivit varma, mjuka och sammanklibbade.

vi är en del av någonting som är större än oss själva. och ibland är ju livet en enda stor gröt också, tycker ni inte det? 

...förlåt jag står och drömmer här.

SKA DU HA EN KLICK?

alltså. det är många som tycker att svensk film är skit. kan hålla med om att det finns mycket skit, men jävligt mycket bra också. om man ser till antalet invånare sverige har jämfört med staterna, så tycker jag att svensk film är bra. (men sverige ska alltid jämföra sig och tro att "hej vi är störst bäst och vackrast" men när det väl kommer till kritan så vågar man knappt lyfta på hatten, bara se till ha tungan rätt i mun bara för att inte stå upp, säga hej eller inte ens antyda stolthet, eller "hej vi är störst bäst och vackrast". men det är en annan diskussion, detta var ju bara en parentes, FFS!)

såg varannan vecka häromdagen. har sett den några gånger nu, så jag typ konstaterade att det är bannemig sveriges bästa film. men ångrade mig ganska snabbt. okej den är högklass och riktigt kunglig, och felix herngrens ringsignal i filmen slår allt i alla kategorier.

men favoriten är ju alltid TILLSAMMANS.

typ sveriges bästa skåderspelar elit är ju med i den (minus mikael persbrandt). den är bra, rolig, tänkvärd och så jävla skön! filmen blir ju inte direkt sämre av att ola rapace är hetast i kommun.

(bild: imdb.com)

vaknade klockan sju imorse av att gubbarna i blåa kläder håller på att borra sönder hela huset (ja, i vilket fall så låter det så) yrade upp med täcket och la mig på golvet i hallen. normalt.
efter cirka fem minuter vaknar jag upp och undrar vad jag gör där? går och lägger mig och somnar om. förlänge! vaknar nio av att mamma hojtar att man ska gå upp! (fördelen med att va hemma)
upp, på med kläderna, fixa och sedan iväg till optikern. skulle nämligen på synundersökning en dag som denna. men, plånboken är borta. wtf. var är den? letar överallt men hittar den inte. suck.
i alla fall cyklar jag iväg i all iver, har två minuter på mig och med tankarna på den försvunna plånboken. PANG! så ligger jag på marken, knäet värker och hjärtat hoppar av chocktillstånd. en brud, som nyss skrek till när hon såg fallet, kommer fram och hjälper mig upp typ, men jag hoppar upp på cykeln igen och hinner inte ens med ett svenskt och trevligt tack. nu måste jag andas. shit.
kommer in optikern, har synundersökning. min mobil ringer, tre gånger, pinsamt högt. och det hela slutar med att jag leder cykeln hem med fem par glasögon som ska provas ut och bestämma sig för tills imorrn.

well. är det det som kallas glory morning?

annars har det varit rätt bra (peppar peppar ta i nåt) idag. var på gengåvan och fyndade. tacka vet jag second hand, lovely. köpte två heta mönstrade, senapsgula kuddar. en grön lampa med någon slags bubblor. ett grönt & gult påslakan.
nu är frågan bara vart jag ska ha allt. det lär ju inte ta en plats i min resväska tillbaka direkt, men framtida boende. det är en bra lösning som jag använder ofta.

nu ska jag iväg till ytterligare en second hand butik (oj!)
adjö.

PS. hittade plånboken senare, när jag kom hem.