fröken fia.

man skulle kunna säga att vi människor är som gröt.

först är vi som de små havregrynen, vi är små, torra, sköra, ensamma.

men sen kokas vi ihop med de andra havregrynen, och då blir vi mjuka, vi kokar ihop så att det ena grynet kan inte skiljas från det andra, vi klibbar ihop. ja nästan upplösta. men tillsammans blir vi en stor gröt, som är varm, god, nyttig. ja, ganska vacker också. 

jag tycker faktiskt att gröten är vacker. då är vi inte längre små, torra, isolerade, utan istället har vi blivit varma, mjuka och sammanklibbade.

vi är en del av någonting som är större än oss själva. och ibland är ju livet en enda stor gröt också, tycker ni inte det? 

...förlåt jag står och drömmer här.

SKA DU HA EN KLICK?

alltså. det är många som tycker att svensk film är skit. kan hålla med om att det finns mycket skit, men jävligt mycket bra också. om man ser till antalet invånare sverige har jämfört med staterna, så tycker jag att svensk film är bra. (men sverige ska alltid jämföra sig och tro att "hej vi är störst bäst och vackrast" men när det väl kommer till kritan så vågar man knappt lyfta på hatten, bara se till ha tungan rätt i mun bara för att inte stå upp, säga hej eller inte ens antyda stolthet, eller "hej vi är störst bäst och vackrast". men det är en annan diskussion, detta var ju bara en parentes, FFS!)

såg varannan vecka häromdagen. har sett den några gånger nu, så jag typ konstaterade att det är bannemig sveriges bästa film. men ångrade mig ganska snabbt. okej den är högklass och riktigt kunglig, och felix herngrens ringsignal i filmen slår allt i alla kategorier.

men favoriten är ju alltid TILLSAMMANS.

typ sveriges bästa skåderspelar elit är ju med i den (minus mikael persbrandt). den är bra, rolig, tänkvärd och så jävla skön! filmen blir ju inte direkt sämre av att ola rapace är hetast i kommun.

(bild: imdb.com)