tretton år tror jag visst att jag var.
shit shit. kom precis hem från madde. har gått igenom persen the big one nummer ono.
på högstadiet hade vi traditionsenlig cabaré varenda år. år på år på år på år. så många år att hela släkten har varit med och framfört ett eller flera pinsamma uppträdande.
ikväll har vi streckkollat på två riktigt dåligt filmade filmer från dessa spektaklen. och jag tror jag avlider. ruskigt pinsamt. hur roliga var de verkligen? och hur såg man ut? tajtaste brallorna i kommun, inga ögonbryn och spackel som idag räcker ett år.
det är tragiskt att man som osäker trettonåring verkligen försökte och försökte vara en av alla dem...
Kommentarer
Postat av: Lisa
haha stöpencabarén i vårt hjärta.
(ps. jag ställde aldrig upp. jag slipper skämmas. :p)
Trackback